Existens.

Åh vad jobbiga vissa dagar är psykiskt. Det finns dagar då allt känns helt jävla outstanding awesome, sen finns det dagar då existentiella frågor bara ploppar upp och man undrar, vad gör jag här? Varför finns jag? Vad åstadkommer jag? Är jag till någon nytta överhuvudtaget? - En sådan dag är det idag. En dag då livet känns tråkigt och jag inte alls kan se vilken gåva livet är. En dag då allt känns 'för sent'. En dag då 25 år gammal känns som 85 år gammal. Jag vill inte. Jag är inte redo att skaffa barn och familj och köpa hus och slå mig ner. Jag vill så mycket mer. Så mycket annat! Och ändå känner jag bara. Men hur? Hur ska jag göra det? Är det försent? Åh jag får blåångest. Ont i magen. Så nu går jag och lägger mig. Hej och godnatt!