Jag är en otroligt lyckligt lottad människa. Jag är nämligen bästis med min svärmor.
För ca. exakt 1 år sedan så fick jag träffa Joakims familj för första gången. Det sa klick! direkt. Vi snackade samma språk. Vi bara skrattade och skrattade. Och så har det sedan varit. Känner jag mig lite hängig eller låg så kan jag alltid åka ut till Mölnlycke, sätta mig i deras soffa, och bara vara. Precis som hos mamma och pappa. De får mig alltid att skratta och må bra. Jag känner mig så trygg i deras tillvaro. När man kommer ny till en stad så behövs nästan något som får en att känna sig trygg, en plats att ställa skorna på innan man kastar sig ut i en värld som man inte vet något om. Den där platsen dit du kan återvända då något känns jobbigt eller om du vill ladda batterierna. En bas. I Stockholm var det hos syrran och Marre. I Göteborg blev det hos svärmor och svärfar.
Jag kommer precis därifrån. Fylld av energi. Bra energi. Fylld av kärlek. Och fylld av skratt. De är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar