Jobb, träning och shopping. Min dag. (Shoppet ska jag visa sen i nästa inlägg). Jag kände mig toppen! Jag var glad, nöjd och tillfreds. Men nu. Usch, nu känns det botten. Känns som att alla drömmar är för långt bort och omöjliga att nå. Jag vill inte känna så för jag har känt den raka motsatsen väldigt länge nu. Men så räcker det med att någon med dålig energi klampar på och klankar på en, och så vänds allt upp och ned. Snart kommer Jocke hem, och jag vet att han kommer vända tillbaka det igen. Det finns nog ingen som tror så mycket på mig som han gör. Han tror mer på mig än jag själv gör. Han i vet att jag kommer lyckas med min dröm. Han är mitt största fan, och därför längtar jag efter honom nu (ja jag vet han är bara på jobbet) så att han kan komma hem och peppa mig igen. Han är, som sagt så många gånger förr, bäst! Han... är precis det jag behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar