So mutch love in so tiny bodies

Det där var helt magiskt! Tiden stannade. Vilket mottagande i morse. Det var så rörande och så fint. Så mycket kramar, så mycket kärlek. En liten tjej på 2 år som säger "Mia, jag har saknat dig!" Små pluttar som klamrar sig fast runt min hals. Jag hör mitt namn överallt och leendet visste inga gränser. Jag höll på att spricka av kärlek. Och så kollegorna. Mina älskade, underbara, duktiga och fantastiska kollegor! Att få hålla om dem igen och att skratta med dem var helt outstanding! Vi drog till parken med ungarna och det var så himla kul i solen. Åkte rutchkana och klättrade i berg och skrattade. Allt kändes nästan som en dröm. Som en idyllisk saga (tills lunchen kom och verkligheten kom i fatt, hahaha!). Skithärligt var det att komma tillbaka och den känslan som jag kände i morse, den är helt jävla obeskrivlig och helt jävla magisk. Jag har världens bästa jobb. Det är, om inte förr, ta mig fan bevisat idag.
Knottrorna på min hy har ännu inte lagt sig.
Äkta kärlek.