I'd be lost without you.

I kväll har jag tittat på "Så mycket bättre". Det var Mikael Wiehes dag och han berättade bl.a. om när hans bästa kompis Björn Afzelius dog i lungcancer. Han sa att det finns vissa människor som man kan prata om vissa saker med, så när den dör, då är det en del av en själv som dör.

Jag blev så väldigt berörd av de orden, för att jag kan förstå vad han menar, känslan. Samtidigt så finns det ju inte. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dem. Det är utanför min livsbild. Min världsbild. Mina bästa vänner, är ju min spegel. De är ju jag.

Mina bästa vänner och jag är så olika och samtidigt så lika. OCh det är väl just så som man förenas till världens bästa lag. En av dem är som en finurlig liten prinsessa, en av dem är ett kaxigt yrväder och en annan en förvirrad gosfia och ytterligare en, en busig mjukis. Etc.Etc.
Jag älskar dem för det! Och i var och en av dem finns ju jag. Jag har alla deras egenskaper. Och vise versa. De har självfallet ännu fler egenskaper än dessa.
De är ens speglar. En del av en. Oersättliga.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dem.
Jag älskar dem helt galet mycket! Vi ses otroligt sällan, alltså jätte jätte sällan - och ändå, är vi fortfarande - Bästa vänner. Inget kan komma mellan. Inget.

Without you - David Guetta, Usher